Alice

jag gick i ettan på gymnaiset och hade praktik på duvan på avdelning fem. på morgonen har man alltid möte med all personal om vad som har hänt under natten och då säger nattpersonalen att en person på fyran hade gått bort. min handledare tittade på mig och sa att det var okej att jag gick ner, för hon visste att laila låg på fyran.. jag gick ner och var så fruktansvärt nervös.. jag ville inte att det skulle vara hon..
när jag öppnar hennes dörr och går in ligger hon där och sover. jag sätter mig vid sängen och tar tag i hennes hand. hon vaknar och jag kunde inte sluta gråta. jag trodde det var hon som hade dött..
jag berättade om vad nattpersonalen hade sagt och att jag trodde det var hon. hon började också gråta och sa till mig en grej som jag alltid kommer komma ihåg och som betyder så himla mycket för mig.

" Alice , du och din mamma räddade mitt liv. hade ni aldrig hjälpt mig hade jag varit död redan för tio år sen.

när du dör kommer jag stå i himlen med jesus , men mina händer öppna och välkomna dig in i himlen. glöm mig aldirg.

Laila är himlens finaste ängel.