Alice

Jag har varit ett par dagar i Moldavien nu, Europas fattigaste land. Man vänjer sig vid att varken ha rinnande vatten, toa eller värm. Man börjar även lukta lite eftersom enda duschen som finns är kallvatten från brunnen. Men det är först idag, efter 5 dagar, jag på djupet blev tagen av vad fattigdomen ställer till med. Vi hade spelat fotboll med ungdomarna i kyrkan halva dagen och några av de som var med var trillingar som bor i byn.  vår tolk förklarar att de tyvärr inte hade det så bra hemma. Det visade sig att de 3, som är i 18-årsåldern, hade blivit slagna av sina fulla föräldrar för att de påstod att de inte hjälpt till något hemma idag. Så har det tydligen varit hela deras uppväxt och därför kom de till kyrkan där de fick uppleva vad kärlek är. Att ha föräldrar som är alkoholister finns såklart överallt. Skillnaden är dock att i rikare länder finns sociala skyddsnät som ofta tar hand om barnen. Men det finns inte för barnen i Moldavien. Efter denna resa förstod jag verkligen hur bra vi har det i sverige och att vi klagar på saker som inte ens finns i Moldavien. Den hära resan har hjälpt mig så mycket,  både i hur jag ser på mission, hur jag ser på världen och hur mycket jag har vuxit i min tro.

.